det sägs att ovan molnen

Jag har flyttat över till : www.norrdalen.blogspot.com

Välkommen dit!

Tiden går så väldigt fort just nu. Har varit inne i de tre mest omtumlande veckorna på bra länge.
Det började ju med lite flunsa som veckan efter övergick i magsjuka. Kroppen var verkligen helt utpumpad. Sambons mormor somnade in den 18 februari, vilket nog var skönt för henne eftersom hon varit dålig. Men det är alltid lika jobbigt när en kär familjemedlem inte finns längre.

Jag har sagt upp mig på mitt jobb eftersom jag fått ett annat erbjudande som jag tog, vilket känns oerhört bra och spännande!

Överlag har dessa veckor, trots innehåll av allmänt kaos och sorg. Så mitt i bland allting har det ändå funnits tid för att umgås, för att känna att kärleken finns där, överallt och hela tiden.
Vi hade kalas för mig, syster och bror och jag och Melvin bakade kokos/neger/chokladbollar dagen innan. Han är så duktig i köket vår lilla älskling. Kalaset var jättetrevligt med goa släkten och jättefina presenter.
Helgen efter var det dags att fira kära mamma och dit kom även farmor o farfar så att man fick träffa dem. Vi åt god mat, drack alkohol och skrålade ihop i “Sing star”.

Ja, det var ju ett tag sen jag skrev. Men jag kan bara sammanfatta veckorna med att det har varit ganska bra under omständigheterna.
Störst av allt är kärleken! Älskar er som betyder så mycket för mig, ni är bäst!

Har jobbat hemifrån sen i måndags, är förkyld som ett svin och undrar om det inte är en härlig släng av flunsan också.
Det rinner i näsan som om jag skulle ha en smältande glaciär i skallen. Jag är inte van att vara orkeslös och få hjärtklappning av att gå upp för trappan.

Imorgon är det torsdag den 14 februari. För en del betyder det en vanlig vardag, för andra betyder det att man ska köpa blommor, choklad och andra presenter.
Jag respekterar folk som vill fira dagen, även om jag själv anser att dagen är ett påhitt så att butikerna ska sälja lite extra.
I vårt förhållande behöver vi inte någon speciell dag för att fira. Vi visar kärlek varje dag gentemot varandra och det behöver inte vara i form av dyra presenter.

Några bilder tagna härifrån Norrdalen. Vi har ofta besök av den lilla fröken med vit rumpa. Solnedgången härute på landet är oslagbar (synd att man inte kan fota månen och stjärnhimlen lika bra)
Vår älskade hund Tintin och vårt andra coola husdjur, en liten ödlefröken kallad Dina.
Ey, såhär ser mitt skrivbord ut när jag jobbar. Snorpapper så långt ögat kan nå! Behöver jag tala om att det svider skönt mycket på mina näsvingar?

Sköt om er därute!
                  

Jovars: http://www.e24.se/pengar24/dinekonomi/familjeekonomi/artikel_246283.e24

Tack som tusan. Vilket uppschåsad grej om miljön det har blivit. Varför tänkte man inte på det här långt innan?
Hur gör jag som redan idag betalar 2000 kr/månaden i bensinpengar (och då räknar jag inte ens in slitage på bilen) samt har en kostnad för att åka tåg?
Jag ska snällt konstatera att jag är en hemsk miljöbov som minsann inte cyklar.
Nu höjs skatterna och tydligen blir det sämre att kunna dra av för resor.

Vart vill alliansen att man ska arbeta egentligen?
Jag kan inte flytta någonstans bara för att komma närmare mitt arbete. Man har inte råd att bo i en storstad.

Vad hjälper det att höja skatten på soppan?
Vi tvingas att köra bil ändå. Man kan inte cykla 20 mil ToR varje dag.

Hur gör ni med allt flygande som förstör? Ska ni höja kostnanden för att flyga kanske?

Vi lever snart i en liten glasbubbla där vi kommer åka till jobbet, äta, skita, sova ungefär.
Sen har vi inte råd att göra andra aktiviteter för då är man enbart miljösvin.
Ännu värre miljösvin än vad man är nu.
^
Lasse mecklar med bilen idag och jag är förkyld, på gränsen till feber tyvärr.
Finn två fel på bilden
 

Ögonblick
en frusen sekund över den tid som är förbi

Förlorad tid
över sånt som redan hänt

Tappa inte det värdefulla
de stunder av lycka

Man ser dem aldrig åter
fångade i det ögonblick som redan är förbi

Varför är jag inte förvånad?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1667014.ab

Lagen som innebär att fordonen skall stanna för de gående är väl måhända bra.
Men har folk som springer rakt ut tagit reda på hur lagen fungerar? Du skall ha ögonkontakt med föraren utav fordonet. Detta för att undvika olyckshändelser.

Jag kör dagligen för att ta mig till jobbet och det är mer än regel än ett undantag att det händer läskiga saker vid övergångsställen.
Folk springer rakt över och tror att förarna skall stanna. Okej i bra väglag, bra sikt och dagsljus att man hinner se fotgängarn. Men under vintertid när det är mörkt, det kanske regnar så att allting blänker och så saknas det reflexer.

Begriper ni fotgängare inte att det är praktiskt omöjligt att se er?
Om ni är så korkade att ni inte tänker på att fordon är hårda och människokroppar mjuka så vet jag inte riktigt hur man skall bära sig åt som fordonsförare.

Ni kanske inte vill överleva, men jag vill inte köra ihjäl någon. Begrips!

En kväll när jag klev av tåget och gick mot bilen uppmärksammade jag en kvinna som stod vid cykelparkeringen och slängde ur sig en svordom medan hon letade febrilt efter någonting.
Jag skrapade bilen ren från is och kvinnan stod kvar när jag var klar. Gick fram till henne och frågade om hon behövde hjälp med något.
Hon tittade upp på mig där hon satt på huk böjd över sin väska. Berättade att hon inte hittade sin cykelnyckel.
- Men vad gullig du är som frågar då, sa hon glatt.
Jag frågade om hon bodde långt ifrån, tänkte att hon behövde skjuts om hon inte kunde cykla.
Frågade om hon hade klivit av tåget.
- Jaa, jag kommer ju direkt ifrån en kryssning. Så man är ju inte jättenykter heller…, skrattade hon.

Hon lyfte på sin väska och jag ser hennes cykelnyckel på marken. Plockar upp den och ger den till henne som blir helt överlycklig och tacksam. Frågar om hon kan cykla hem för egen maskin och javisst, det går bra. Hoppas inombords att hon kommer fram utan att cykla omkull nånstans.

Får världens kram och massa pussar på kinden.
Hon tackar flera gånger för hjälpen och när jag sen rullar från parkeringen står hon leende och slänger massa slängpussar till mig. En onykter, harmlös kvinna som jag kunde hjälpa i hennes förtvivlan. Hon var så glad och tacksam att det smittade av sig på mig. Att jag kunde ge henne några minuter av min tid för att hjälpa henne. Att jag kunde ge henne så lite för att hon skulle bli glad.
Jag insåg i bilen vad det är jag ska göra i mitt liv och jag tänker jobba tills jag kommer dit.

..not all the way through

I livets pussel passar inte alla bitar in
naggade i kanten gör passformen värdelös

Sökandet efter nya bitar
i livets korridor

Dörrar man vill stänga
andra ställs på glänt

Smälla igen hårt
glömma och gå vidare

Hitta dörren att gå igenom
till någonting nytt

Jag fortsätter gå
i livets korridor

Nyårsafton var riktigt trevlig. Vi var ute och shoppade allt dagen innan, till Lasses stora missnöje eftersom han jobbade och inte kunde komma loss för att handla med oss. Han var så besviken, verkligen

Karin, Boda, Foppa, Lasse o jag började eftermiddagen med alkohol, chips och bastu!
Sen höll vi ångan uppe med massa onyttigheter hela kvällen.
Jag bekräftade för mina vänner att jag är en sopa i köket när grädden till efterrätten (pannacotta) kokade över fullkomligt. Utöver det lyckades jag slänga Karins redning till såsen (fast det var lite Bodas fel också), kasta dillen som skulle vara till garnering samt hälla ut spriten ur Foppas glas. Utan att vara påverkad av alkohol…

Men vi hade roligt ändå! Gänget fixade supergod mat! Och efterrätten var inte helt tokig om jag får säga det själv.
Vid tolvslaget lyssnade vi på televisionen och gick sedan ut för att titta på fyrverkerierna över byn.
Vi var så nöjda att Tintin inte hörde raketerna och inte var rädd. Tills grannen började smälla 00.10…
Nåväl, han var bara rädd i två-tre timmar och låg faktiskt under en stol brevid bordet där vi satt. Skönt att slippa ge honom lugnande tablett dock.

Tack goa vänner för att ni är så mysiga att umgås med! Love ya!

Det känns ju lite märkligt att det är sista söndagen för i år. Speciellt eftersom det inte var så länge sen som vi skålade in år 2007. Var tar tiden vägen?
Jag minns ju grejer som om det vore igår, och ändå var det så länge sen.
Folk säger att tiden går snabbt när man blir äldre. Om tiden går fort nu, hur fort lär den inte gå sen..

Det ska hursomhelst bli mysigt med nyårsfirande imorgon. Tre kompisar kommer över och det blir bastu, sprit, matlagning, onyttigheter, spel o skratt. Får hoppas att det smäller en aningens mindre härute på landet så att vovven slipper må så fruktansvärt dåligt.

Gott Nytt År till er som läser detta, hoppas det blir ett bra slut och en bra början på år 2008!